en av svenskans vanligaste svordomar
förstärkande, aggressivt utfyllnadsord då det står intill ett interrogativt pronomen
Vad fan är det här? Vem fan har ställt en tom öl i kylen?
djävulen (fungerar i praktiken som egennamn men skrivs ändå oftast med liten bokstav)
en, person; används oftast om personer och ibland saker
Det var en lurig fan.
beundrare (av artist el. liknande)
Han har ett fan.
sidoform till fana
benämning på den av mer eller mindre tättsittande strålar bildade del av en fjäder som befinner sig på ömse sidor om skaftet
Vad betyder fan?
interjektion, adverb, substantiv
Ordets ursprung
Från fænden (1452), fennen, fænyn m. fl. former; liksom motsvarande danska fanden, äldre danska även fænden, sen fendinn, sannolikt lånat från (medellågtyska eller) nordfrisiska fannjen, fannen, fännen, egentligen p. pr. av frisiska fandia "besöka" (fornsaxiska fandōn, fornengelska fandian "fresta",
Ord med liknande innebörd
- i helvete
- i hela fridens namn
- anhängare
- beundrare
- djävel
- djävul
- djävulen
- fasen
- jävel
- jävlar